Lyssnade på en pod med Joyce Meyer. 
Hon pratade om att vi förstör vår glädje genom att prata negativt.

Vi kan säga: Jag är så glad för min man MEN,

eller jag är så glad för mitt hus MEN, eller mitt jobb MEN,

eller mina barn MEN... Ja du förstår säkert.

Varför poängtera de negativa sakerna?

De positiva överstiger väl vida de negativa sakerna!?
Det får mig att tänka på Japanerna som har tagit det här ännu ett steg längre.
Jag har hört att de säger när de ska presentera sig och sin familj för någon

så säger de: Det här är min fula fru, mitt fula hem och mina fula barn... :)
Det påminner om vårat MEN, men det är snäppet värre!
Jag ska i alla fall försöka att låta bli att säga MEN.

Jag tänker helt enkelt glädjas åt det jag har!