Min dotter fyller 19 år idag.

Av någon anledning så har de presenter hon önskat sig inte gått att få tag på,

så dagen innan ringer jag till henne och säger att jag har ju inga presenter.

Hon blev ju inte glad direkt...

Hon tyckte att det var dåligt planerat av mig och inte särskilt roligt

att jag inte hade ordnat något och det skulle hon komma ihåg när jag fyller år.

Till mitt försvar sa jag att jag i 18 år verkligen

har uppvaktat henne så det borde väl räknas!?

Jag har väl också uppvaktat dig i 18 år kontrade hon med.

 

Jag fick mig en tankeställare.

Kan det vara så här med vår relation till Jesus?

Vi tänker på allt vi har gjort och tror att det räknas oss tillgodo

och ser inte att vi börjar svalna?

 

Nu älskar jag ju min dotter, men i ärlighetens namn har mina tankar

mer varit på andra håll än just hennes födelsedag.

Men med lite fokus så gick allt att rätta till.

Bosse hade som tur var köpt en tröja under dagen.

Den jacka hon ville ha, som för tillfället var slut,

klippte jag ut en bild på och gjorde ett paket av.

 

På kvällen åkte jag till COOP Forum och köpte diverse skönhetsprodukter.

En anatomisk kudde från Jysk (som hon önskade sig) och två prydnadskuddar.

 

Till slut blev det fem paket och frukost på sängen,

så hon blev riktigt nöjd.

 

 

Åh, vad viktigt att hålla lågan brinnande!