”Människan är som en vindpust, hennes dagar som en försvinnande skugga.” PS 144:4

Vi var bortbjudna igår och pratade om livet. Att det faktiskt är ganska kort och att vi inte vet när det tar slut. 

Det är något som våra hjärnor liksom inte klarar att ta in - att livet här på jorden har en ände. Det är så obegripligt. Att människor helt plötsligt inte finns längre. 

Så otroligt skönt att då veta att livet inte tar slut-slut. Döden har inte makt över oss. 

Jesus har lagt döden under sig och vi får gå in i evighetsriket. 

Ett hopp som ger tiden här på jorden ett annat perspektiv. Ett evighetsperspektiv. 

Den här tiden är bara början på mitt liv. Början på mitt liv med Jesus. Resten av mitt liv lever jag i evigheten med honom!