Jag såg på programmet Par i terapi på SVT 1 i går.

Mannen i familjen kände sig åsidosatt under sin uppväxt.

Han såg sig inte sedd av sina föräldrar

och brodern tog allt ytrymme.

Hans plats var att vara den snälla som

inte gjorde så mycket väsen av sig.

 

I programmet skulle han blunda och

försöka se en bild av när han tidigast kände de känslorna

av att han inte blev sedd.

Han såg då framför sig en spjälsäng

som han stod i och försökte att få uppmärksamhet,

men Mamman sprang bara förbi eftersom

brodern skrek högre.

 

Sedan i programmet skulle han tänka sig att han själv

gick in i rummet och tog upp den lilla pojken.

Mannen gjorde det och sa:

Du är så vacker.

Jag vill visa upp dig för hela världen.

 

 

Jag tyckte att det var så starkt!

Precis så är det med Gud.

Han möter oss i vår svaghet.

Där vi är svaga får vi ta del av hans starkhet.

 

2 Kor 12:9

"Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet."