Jag har gråtit och bett över situationer som jag inte kan lösa.

Ibland finns det situationer som vi i egen kraft helt enkelt inte kan klara av.

Vi kan inte lösa situationen hur mycket vi än skulle vilja.

Vi behöver hjälp utifrån.

 

Ps 118: 5

I min nöd ropade jag till Herren och Herren

svarade mig och ställde mig på rymlig plats.

 

Det finns ett rop från vårat innersta som kan förlösa saker i våra liv.

Lite osvenskt att ropa från sitt innersta.

Jag kan förstå de som reagerar över möten där folksamlingen 

uppmanas att ropa från sitt innersta,

men tanken är inte helt fel.

 

Om du ställdes inför en omöjlig situation och du visste

att om du ropar från ditt innersta ropar du till Gud på ett sätt som gör att

du blottar dig helt och hållet för Gud

och i och med det blir du mer tillgänglig för att ta emot från honom.

Skulle du då inte göra det?

 

Jag vill i alla fall inte hålla något tillbaka i min relation till Gud.

 

Jag har sett en stuation lösa sig för ett halvår sedan.

 

När jag satt i bilen på hemväg från jobbet kom en sådan

stark nöd över mig och jag bara ropade på frihet.

Jag visste inte vad jag bad för.

 

Efter den bilfärden löste sig en sak i vår familj som har varit

ett problem i många många år.